Om Gunnar Gidefeldts intervju i Dagens Opinion

 
Jag kom över en artikel idag i Dagens Opinion där Gunnar Gidefeldt, kommunikationsdirektör på Arla,
blir intervjuad.

Rubriken/citatet som inleder artikeln lyder: "Oatly ger människor dåligt samvete för vad de äter".

Dessvärre krävs det att man är prenumerant för att kunna läsa hela artikeln
men jag kommer att dela ett utdrag som jag vill kommentera.

" - Faktum kvarstår att vi blir fler på jorden och vi måste hitta
nya sätt att föda alla. Då finns en uppfinning som heter ko som omvandlar 
saker vi inte kan äta till mat. Men veganer vill inte ha något att göra med något med djur att göra.
Och de kan göra sig hörda.

- De driver frågor och vill kommunicera kring produkter och det är fine, sedan håller de i sina
aktiviteter en väldigt stark ton i sin relation till oss och köttindustrin. Vi kan bara förklara
och berätta vad vi gör, men har man bestämt sig för att all djurhållning är av ondo är det svårt.
Vi behöver förklara hur det går till och att det inte finns någon anledning för oss att
ha dålig djurhållning, lyckliga kor mjölkar bra, brukar vi säga."

Jag tycker att det är intressant som vegan att läsa om hur Gunnar ser på mig och mjölkindustrin.
Här upplever jag att Gunnar helt har missuppfattat mig.
Jag hör vad han säger och jag har läst om mjölkindustrin och besökt bondgårdar.

Levnadsförhållandena för kor i världen varierar och självklart blir jag extra upprörd när djur far illa
men det är inte levnadsförhållandena under fångenskapen som gör mig till vegan, det är det faktum att fångenskapen existerar och det faktum att djur slaktas som gör mig till vegan.

Hållbarhet och miljö är också en debatt kopplad till mjölkindustrin.
Att mjölkindustrin visat sig ha en negativ påverkan på klimatet har nog inte undgått någon
men för mig är det inte heller det som gör mig till vegan.
Det är fångenskapen och slakten.

Mina värderingar säger mig att det är fel att låta snälla och kloka
individer genomgå:
Inseminering
Tidig separation från sina kalvar
Slakt

Alla dessa saker går mjölkkor igenom för att vi ska kunna dricka mjölk.
Oavsett om de springer på öppna ängar eller står i bås.

Det är inte min åsikt och mina värderingar som bestämmer vad som är rätt eller fel i världen
men det är de som påverkar mina handlingar.

Grunden i den här debatten är en värderingsfråga inte en fakta fråga
och dåligt samvete grundar sig inte i animaliefria produkter.
 
Arla - Dagens Opinion - Gunnar Gidefeldt - Mjölkindustrin

Veganska kanelbullar på Kanelbullens och Djurens dag - Bröd & Salt


Mormor älskade kanelbullar och det är något som gott i arv till mig.
Hon köpte alltid hem bullar och kakor när jag var liten, vilket gjort mig till en riktig gottegris.
Jag brukade sitta i hennes fotölj och titta på tv medans hon serverade godsaker.
När jag tänker tillbaka på det så är det helt otroligt vad hon skämde bort mig
men det har också blivit några av mina finaste barndomsminnen. 
Blir jag mormor eller farmor en dag så vill jag göra samma sak.

Idag är det Kanelbullens och Djurens dag men för mig känns det mer som Mormors dag.
Mormor gick bort för några år sedan innan jag blev vegan och ibland tänker jag på 
vad hon skulle sagt om mitt val om hon levde.
Förutom att hon gjorde mig till en gottegris så gjorde hon mig även till en stor djurvän.
Hon lärde mig namnet på olika fåglar och berättade om dem och andra djur.

Jag tror att mormor hade haft svårt att förstå till en början men jag tror även att
hon hade ansträngt sig för att hitta veganska alternativ till mig. 
Kanske hade hon också ätit mer vego nu när det finns så mycket gott som är växtbaserat.

Jag vet att mormor hade älskat de här veganska kanelbullarna som jag köpte idag på Bröd & Salt.
De är bland de godaste jag ätit och jag blev så glad över att jag hittade dem.

Idag äter jag en extra bulle för dig mormor. <3

Glad Kanelbullens och Djurens dag!

Djurens dag - Kanelbullens dag - Veganska kanelbullar

Höst och nytt år


En sommar full med sol och D-vitamin har gjort mig redo för hösten.
Jag längar efter filmkvällar, varm choklad och skogspromenader.

Varje år har jag sagt att jag ska börja promenera mer i skogen
och jag känner på mig att det är i år det händer.
Jag är nog redo att omfamna mitt lugnare jag.

Man brukar säga att ett nytt år startar den första januari
men mitt nya år startade förra året i september när jag kom tillbaka från
min sjukskrivning. 

I ett år har jag återhämtat mig från utmattning och jag kan helhjärtat säga att jag är tillbaka.
Jag är så otroligt tacksam över att det bara krävdes ett år för mig att bli mig själv igen.

Det här året har jag lärt mig massor men det viktigaste av allt är att jag lärt känna mig själv bättre.
Jag har lärt mig att min energi är viktig och att jag behöver den för att må bra så att jag
i min tur kan jobba för det som jag brinner för. Djuren.

Det ska blir spännande att de vad det här året kan komma att ge.

Jag önskar er alla en fin höst och hoppas att ni får njuta av fina dagar
och att ni tar hand om er.

Kram