Saretta.se

 

I maj är det två år sedan jag blev vegan och jag kan inte förstå att tiden gått så fort.

Att gå över till en växtbaserad kost och helt utesluta animalier har inte bara varit att ändra en kostvana, det har även varit något mycket större. 

 

Innan jag förändrade mitt liv tyckte jag att jag hade klurat ut allt och visste precis vem jag var, vart jag stod och vart jag var påväg.

Men när det mest grundläggande i min personlighet, min kärlek till djuren, helt plötsligt blev ifrågasatt så hamnade jag i en livskris. 

Något som jag inte riktigt förstod då men som jag förstår nu.

 

Jag har alltid älskat djur väldigt mycket och bestämde mig själv som 8 åring för att bli vegetarian.

Att jag sedan dess helt missat vad som händer i mjölkfabriker, äggfabriker samt att jag var en vegetarian som

använde läder och dun är för mig helt otroligt och ofattbart idag.

 

Den bild jag målade upp av mig själv och den bild jag målade upp av världen var bara just det, en bild.

Att ta av sig de rosenfärgade glasögonen och se världen ur ett annat perspektiv var en chock och en stor sorg.

Nu vill jag inte låta för dramatisk men den känsla som jag beskriver känner jag igen hos de flesta veganer jag pratat med. 

De har gått och går igenom samma sak. 

 

 

Det här twitterinlägget beskriver en känsla som jag burit inom mig de senaste två åren. 

 

Men att ha uteslutit animaliska produkter har inte bara varit en sorg, det har även varit en glädje.

Min kropp mår bättre, mitt samvete mår bättre och jag mår bättre.

Det känns som att jag är påväg att bli den person som jag faktiskt vill vara och som det var meningen att jag skulle bli.

 

Jag startade min blogg några månader efter att jag blivit vegan med syfte att låta andra följa med mig 

på min upptäcksfärd och för att dela med av de goda och fina saker som jag hittade på min väg. 

Och på bloggen har jag alltid ansträngt mig för att bara dela med mig av bra saker och inte överföra

min sorg och de jobbiga bilder som jag ser konstant på facebook och andra sociala medier. 

 

Bloggen började först som en djurvänlig modeblogg och gick sedan över till att vara mer en vegansk matblogg

för att sedan bli en livsstilsblogg där jag blandade allt möjligt som var djurvänligt, och det är också så den ser ut idag.

 

Jag har nyligen börjat se veganismen som något större och som jag skrev, en början till att bli den person

som det var menat att jag skulle vara. 

 

Jag har alltid känt mycket emapti för min omgivning och då menar jag verkligen hela min omgivning.

Som liten så plockade jag stenar från vägen för att de inte skulle bli påkörda,

jag grät i flera timmar när jag lämnade tillbaka min trasiga Tamagotchi till affären för att det kändes som att jag övergivit den. 

Bagarmossens Djursjukhus har fått ta emot mängder med skadade djur från mig som jag hittade när jag var liten

och jag har även alltid varit väldigt mån om människor i min närhet och alltid gjort allt för att de ska må bra. 

 

Att vara snäll i en ibland hård värld kan vara tufft och jag har fått gå på många minor vilket har gjort att jag

jobbat med att avtrubba mig själv och inte vara lika snäll.  Något som gått emot den person som jag i grunden är.

 

När jag nu inte längre blundar för hur djuren behandlas så har jag även sakta men säkert slutat blunda för

den jag är och istället börjat omfamna den personen. Lyssna på min inre röst och på vad jag vill och känner. 

Och det gör ont för det är mycket känslor.

 

För många låter det här säkert väldigt flummigt men jag själv skulle inte kunna se saker klarare. 

 

Det kändes viktigt för mig att skriva det här inlägget eftersom att jag börjat se min djurvänliga livsstil som en del av ett större puzzel. Något som jag vill dela med mig av till er.

 

Det jag har lärt mig är att det är svårt med förändring och med förändring följer ofta många gånger växtvärk.

Precis som det kan göra ont när kroppen växer kan det även göra ont när själen och hjärtat växer.

Men kom ihåg att när du växer så blir du också större och ståtligare. 

 

Lyssna på rösten som du hör inom dig.

Den säger olika saker till oss alla så ingen annan kan berätta för dig vad din röst har för budskap, 

det är bara du som kan tyda den.

 

<3